På tisdag kommer spjälsängen vara klar, sa fundin i fredags. Idag är det tisdag och jag åkte återigen med Isaac till grabbarna vid korsningen Haile Selassie Road/Ali Hassan Avenue.
Thabit, min för ändamålet utavalda fundi, satt som vanligt och käkade wali (ris) och bönor. "It´s not here yet" men ni kan åka och titta på den tyckte han. Och lovade samtidigt att spälsängen skulle vara klar till kvällen. "By six o´clock for sure!"
Han hoppade in i bilen för att visa var hans wood workshop var. Vi åkte av vägen, förbi en liten skola och över en fotbollsplan. Sen tog vägen slut men vi körde uppför en stenig backe och hamnade i bland några skjul. Några kvinnor sålde friterad potatis och cassava utanför, några gubbar låg och sov i gräset. Höns och små kycklingar sprang omkring.
Inne i ett av skjulen jobbade en ung kille med en jättegammal hyvel på en bit trä. Min spjälsäng!
Den är långt ifrån färdig men den biten jag såg såg faktiskt jättefin ut, träet är så vackert så jag hoppas verkligen att den blir bra.
Överoptimistiske Thabit höll fast vid att den skulle kunna vara klar klockan 18, det fick både mig och Isaac att brista ut i gapskratt. Ett mirakel hade inte kunnat sätta ihop alla de råa träbitarna i skjulet till en säng på 6 timmar. Unge killen med hyveln såg måttligt road ut. Nu har vi kommit överens om torsdag...kanske...jag har också insett att jag återigen måste ut på madrassjakt nu, det blir spännande med tanke på att sängen inte är tillverkad efter några som helst standardmått.
Benjamin är något bättre i förkylningen men har fortfarande lite feber och snorar på som bara den. Han blir skogstokig när man försöker torka näsan på honom, istället drar han tag i en och trycker sitt lilla ansikte mot mina kläder eller ansikte och gnuggar näsan. Jättemysigt, jag har känt mig som en näsduk hela dagen.
På eftermiddagen var han så pigg och vild och vägrade sova, först när han fick sitta i en balja vatten på balkongen och plaska runt var han nöjd. Tyvärr tog han en stor klunk av badvattnet så jag hoppas att han inte fått i sig nån amöba nu...måste börja ha i lite vattenreningsmedel i hans badvatten inser jag.
tisdag 7 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hihihi, kan inte annat än fnissa när jag läser om din Fundi..... Det är liksom så typiskt Tanzania.
SvaraRaderaTråkigt med Benjamins sega förkylning. Hoppas det går över snart.
Själv så har jag legat totaldeckad med vattkoppor. BLÄH!! Wilda har inte fått det ännu, så hon blev nog inte smittad samtidigt som mig. Däremot lär hon ju ha blivit smittad av mig nu så det är bara att vänta och se. Inkubationstiden kan vara ganska lång.
Kram Jessica o Wilda
Vattkoppor!!?? Fyyy, din stackare. Jag har fortfarande ärr i ansiktet från mina vattkoppor jag hade när jag var 12, jag minns hur det kliade...blää!
SvaraRaderaHehe, ja min Fundi känns rätt representativ för hur saker och ting fungerar här överlag, det gäller att inte stressa upp sig i onöden. Pole pole!
Hoppas Wilda klarar sig från kopporna, kram kram!!