Karibu tena!

Sa ater i Afrika efter en lang skon sommar hemma i Sverige. Ar nu tvungen att skriva pa en dator utan svenska tecken sa det kanske blir lite svarforstaeligt att lasa bloggen... Ni far ha lite talamod och satta prickarna sjalva over a och o (ar inte saker pa att jag forstar det har sjalv...)

Flygresan hit gick forvanansvart bra. Jag var lite nervos over att flyga med den vilda bebisen som dessutom lart sig att ga under sommaren. Forsta flyget mellan Stockholm-Amsterdam var val inte direkt kul, Benjamin var da den dar ungen som alla suckar och himlar med ogonen at...men det var ju faktiskt mitt i hans ata-bada-valling-sova rutin sa man far forsta att han inte var sa glad. Amsterdam-Nairobi var inga som helst problem, han sov hela vagen och under den sista lilla flighten Nairobi-Dar es Salaam var Benjamin pigg och glad igen.

Det var en marklig kansla att komma tillbaks. Konstigt att det faktiskt kandes lite som att komma hem!
Jag kunde inte satta fingret pa vad som sag sa annorlunda ut forst, det var liksom blekt och dammigt overallt...sen insag jag att manga trad faktiskt tappat sina blad har under tiden som vi varit i Sverige. Luften blir nastan vit av allt damm som virvlar upp fran de torra vagarna och ett tunt lager ligger som en hinna over allt man ser. Det har inte regnat pa lange nu och det ar torrt och brunt utmed vagarna. Tropisk vinter kan man saga, lite kargare, inte sa frodigt som tidigare och ibland har temperaturen krypit ned mot 26 grader. Brrr! En vaninna har berattade att hennes Askari kommit till henne en dag och velat ha ett varmeaggregat till sin vakt kur da det var sa kyligt pa natterna att han fick ont i magen...

Var underbara Lucy var har i lagenheten och vantade pa oss nar vi kom tillbaks, hon var jatteglad att se Benjamin igen och gav honom direkt en stor kram och borjade leka med honom. De ar riktiga kompisar nu och varje dag tar hon honom med sig ut pa garden dar han umgas med resten av ganget som arbetar har. Alla tycker om Benja, sager Lucy. Benjamin tycker att det ar toppen att vara med de stora killarna och kolla nar tradgardsmastaren vattnar palmerna och Askarin oppnar grindarna. Ibland far han lana Mwathias lilla radio och da lyssnar han pa afrikansk ostkustpop och nyheter pa Kiswahili.

Vi har flutit in i var lilla babygrupprutin igen. Det var sa kul att se hur alla bebisar vuxit under sommarmanaderna och nu ar det en helt annan fart och ljudvolym pa traffarna. Under de tre veckor som vi varit har nu har vi dessutom lart kanna en hel dros nya trevliga familjer vilket verkligen varit kul, inte minst for Benjamin som nu har flera gulliga kompisar i samma alder. En av dem, Miles, var har med sin mamma idag pa eftermiddagen och smakillarna var helvilda i poolen. Miles mamma Magda och jag ska ga pa yoga tillsammans i morgon och forhoppningsvis kommer hon och jag kunna jogga tillsammans lite da och da. Jag har joggat sjalv pa mornarna nu men det ar alltid roligt om man har sallskap av nagon annan an Masaiier och getter.

Mina gronsaks/fruktkillar i dukan pa hornet var glada nar jag kom tillbaks och handlade efter semestern. "Where have you been Mama? Karibu Tena!!" De gav mig en klase sota minibananer pa kopet och varldens gladaste leenden sa nu kan jag saklart bara handla mina gronsaker dar...

Jag har gjort nagra kulinariska upptackter ocksa...med en man som nu inte vill ata nagra kolhydrater maste man bli lite mer fantasifull och hitta pa alternativ. I delin i Oysterbay kan man kopa farsk tofu i losvikt for 1000 shilling biten (typ 7 spann) och den ar supergod!! Marinera i soja, sesamolja, jordnotssmor, lime och chili och sedan snabbt i woken med en mix av strimlade farska gronsaker....Mmmm!! Himmelskt!

Vagade mig pa att kopa en flaskstek hos slaktaren och lat den rostas sakta i ugnen pa lag varme i tva timmar. Med vitlok, farsk ingefara och soja och ett tunt lager jaggery (oraffinerat palmsocker) pa toppen blev den sa mor och saftig att den nastan foll i bitar. Nu blev jag hungrig av att skriva det har...

Som vanligt har det strulat med vart internet och jag ar inte riktigt pa bana annu men jag hoppas kunna fixa min uppkoppling denna veckan som kommer. Detta forsta blogginlagg sedan var aterkomst kommer forhoppningsvis foljas av flera inom en snar framtid.